Sparat under: Film - Poolstolar | Etiketter: 1960, 60-talet, Carnival of Souls, Film, Kultklassiker, Mary, Movie, Skräck
”Carnival of Souls” är gjord under det glada 60-talet och börjar filmen med en riktig rivstart. Mary Henry och hennes kvinnliga vänner tävlar med traktens pojkar i ett race. Banan går över den gamla bron och prestige står på spel. Pojkarna tappar kontroll över sin bil och prejar ner Mary´s och hennes väninnors bil i floden. Tre timmar senare har polisens sökande fortfarande inte gett något resultat – inga kroppar finns att finna. Plötsligt görs då en otrolig upptäckt, Mary kommer upp ur vattnet. Den unga kvinnan befinner sig i chock och är fullkomligt utmattad. Vad hände egentligen och var har hon varit? En tid efter olyckan så brottas Mary fortfarande med minnen efter olyckan, samtidigt känner hon sig förfölj. Av vem… eller vad?
CCV har ännu en gång gett ut en riktig klassiker, denna gång av Herk Harveys. CCV följer sin tidigare koncept och ger ut den i både den klassiska 35mm filmen i svart vit men har även datoriserat den och gett filmen nytt liv genom färgning. Originalet var det jag föredrog och tack för det – färgningen är fortfarande inte särskilt attraktiv. CCV hårdlanserar just nu sina nysläpp av typiska kultklassiker, och det väntar vi med spänning på.
”Carnival of Souls” känns dock i många lägen lite omotiverad och osammanhängande. Ibland tolkas sekvenser som rent av obegripliga. De olika sinnestillstånden byts hela tiden ut utan att man får någon vidare förklaring och pendlingen mellan sinnesjukhet och lugn är rätt drastisk. Ett tydligt exempel är relationen mellan 
Mary och hennes granne. Hade man utvecklat denna mer så hade man fått in mer känsla för Mary´s situation samtidigt som man även sett hennes liv från en åskådares perspektiv. Nu framstår hon istället som något som genomgått en hjärnoperation och någon har glömt kvar tejprullen. Ett annat exempel är att hon älskar sitt jobb i ena stunden, men i nästa sekund som hatar hon det. Som publik ställer man sig då frågor som varför och vad har hänt. Visserligen finns det smarta filmtrix i filmen – vilka jag inte kommer att avslöja – men de räcker inte för att väga upp den smalhet som ändå finns i filmen. Om man mer spelat på den mänskliga relationerna och det beteende som Mary har så hade man vunnit min gunst.
Sammanfattningsvis så är ”Carnival of souls” långt ifrån den bästa filmen jag sätt, den största orsaken är ju den att den är för lite relationsbeskrivning i sig. Säkerligen skulle en remake av denna film göra stor succé med dagens tänkande och dagens teknik.
Två av fem poolstolar
Sparat under: Film - Poolstolar | Etiketter: Film, Levande döda, Movie, Poolpojken, Poolstolar, Recension, The night of the living dead
År: 1968
Regi: George A. Romero
Skådespelare: Kyra Schon, Judith Ridley, George Kosana, Marilyn Eastman, Judith O´Dea
Johnny och Barbra har åkt en hel dag för att komma till sin faders grav för att lägga upp en krans. De pratar gamla minnen och skall sedan ge sig av. De möter en man på kyrkogården, och innan de vet ordet av är Johnny död – Dödad av mannen. Mannen är inte vad som helst och det ska de bli varse om. Han är en levande död, återuppstådd och hungrig. Nu tvingas Barbra överge sin bror för att själv inte bli föda åt en av de flera tusen levande döda…
Köpte denna underbara film för ynka 29:- på Media Markt, ett garanterat underpris. Utgåvan är från CCV as Norge och innehåller en restaurerad utgåva med originalet, men även en färgning av originalet som de skapat med hjälp av data. CCV as Norge går nu ut hårt och släpper diverse titlar från 60-talet.
Jag blev dock lite besviken då jag såg att de färgat den. För det första att en klassiker inte ska färgas, och för det a
ndra att det inte ens är särskilt märkvärdigt gjort. Av filmen så såg jag max 5 minuter med färg – det gav ingen känsla! George A. Romero har lyckats göra en spännande och intressant film som nu används som underlag för massa av filmatiseringar, och kanske framförallt nyfilmatiseringar. Han är kort sagt ett geni in på 2000-talet som kan fånga skräcken utan att mata in massa ”super Zombies” som springer fort, hoppas högt och skiter ut halva sin kroppsvikt varje dag. Nej, här är det långsamt gående levande döda som ibland ser ut som vem som helst efter en redig fylla. För ett år sedan motiverade han sitt val av Zombies ungefär såhär: ”Zombies kan inte springa – det är bara en löjlig tanke! De är döda helt utan muskulatur och skulle de försöka springa skulle antagligen anklarna gå”. Vilken tur att han klargör att de inte kan springa och att de är löjligt att ens tro det, jag som alltid trott att Zombies kunde dra ett maraton utan att blinka – ack så fel av mig!
”The Night of The Living Dead” är på många sätt oerhört logisk – det är verkliga platser, med vardagliga händelser och typiska reaktioner för en oplanerad zombieattack. Det är kanske därför George A. Romero är legendarisk – han har fångat allt detta i ett bildspel, och vilket bildspel sen. Har man inte sett den tidigare så bör man göra det idag, den finns garanterat hos vilken välsorterad dvd återförsäljare som helst. En riktig klassiker, Se den!
Fem av fem poolstolar
